Nytt från Europadomstolen 5 2006

INNEHÅLL

Månadens nyhetsblad innehåller i huvudsak uppgifter om och referat av ett urval av domar som meddelats under tiden den 18 april - den 9 maj 2006. Beslut i fråga om admissibility kan ha meddelats före den angivna perioden. Beträffande principer för det subjektiva urvalet, se nr 8/05.

INFORMATION TILL ANSTÄLLDA I SVERIGES DOMSTOLAR
Tidigare nummer av nyhetsbrevet, från och med första numret 1/01, finns arkiverade på Domstolsväsendets intranät under rubrikerna "Målhantering"/"Europarätt". Numera finns det också ett register till nyhetsbrevet som kan laddas ned i form av en Excel-fil, se länkarna under den allmänna informationen om nyhetsbrevet.

Läsaren uppmärksammas också om möjligheten till frisökning genom Doris. I Doris utgör de arkiverade nyhetsbreven en databas som används genom funktionen "sök", vilken återfinns längst upp och längst ut till höger. Ovidkommande material i Doris kan till viss del begränsas genom att man klickar på pilen bredvid fältet "alla sidor" och väljer "målhantering". Söktips får man genom att klicka på ikonen med frågetecknet.

FÖRTECKNING ÖVER DOMAR I DETTA NUMMER

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Domar och beslut mot Sverige

Piippo mot Sverige, beslut 2006-03-21
Klagomål, om att avslag på begäran att inte längre behöva ingå i jaktvårdsområde kränkte artikel 1 i protokoll nr 1, var uppenbart ogrundat och det förklarades därför inadmissible.

I Ekelöf och M Ekelöf-Vestin, beslut 2006-03-28
Påståenden om kränkning av oskuldspresumtionen, rätten till effektiv tillgång till domstolsprövning och av artikel 1 i protokoll nr 1 avseende beslut om och betalning av skattetillägg var uppenbart ogrundade och klagomålet förklarades därför i den delen för inadmissible.

Evaldsson m.fl. mot Sverige, beslut 2006-03-28
Fråga om granskningsavgift enligt kollektivavtal kan tas ut av oorganiserade arbetare utan att det sker en kränkning av den negativa föreningsrätten, tankefriheten, yttrandefriheten, egendomsskyddet eller diskrimineringsförbudet har förklarats admissible.

Shloun mot Sverige, beslut 2006-04-04
Beslut avskriva återkallat klagomål.

Domar mot andra länder

Chadimová mot Tjeckien, 2006-04-18
Långvarigt förbud att utöva rättigheter avseende byggnad kränkte artikel 1 i protokoll nr 1, underlåtenhet att i enlighet med domstols dom förstöra bandinspelningar av telefonavlyssning kränkte artikel 8 och ett utdraget förfarande kränkte artikel 6.1.

Dickson mot U K, 2006-04-18
Vägran att ge fånge möjlighet att via insemination försöka få barn med sin hustru kränkte inte artikel 8 eller artikel 12.

I.H. mot Österrike, 2006-04-20
När domstol ändrade brottsrubriceringen utan att åtalet ändrades och utan att de tilltalade fick veta det och de därmed inte kunde anpassa sitt försvar, fick de ingen rättvis rättegång och det skedde en kränkning av artikel 6.1.

Patrono, Cascini och Stefanelli mot Italien, 2006-04-20
Undersökningsdomares bedömning att vissa uttalanden skyddades av parlamentarisk immunitet innebar att de klagande inte fick tillgång till domstolsprövning och det skedde därför en kränkning av artikel 6.1.

Dammann mot Schweiz, 2006-04-25
Fällande dom mot journalist som i sin undersökande verksamhet lyckats få ut sekretessbelagda uppgifter men som sedan inte publicerade dem innebar en kränkning av artikel 10.

Puig Panella mot Spanien, 2006-04-25
När skadestånd för tid i fängelse vägrades, efter det att fällande dom upphävts, p.g.a. att personens oskuld inte ansågs bevisad, kränktes oskuldspresumtionen i artikel 6.2.

Mohd mot Grekland, 2006-04-27
Grekisk lag som inte var tillräckligt förutsebar innebar att frihetsberövande i avvaktan på utvisning kränkte artikel 5.1 f).

Sannino mot Italien, 2006-04-27
Det ålåg myndigheterna, när de förordnade ersättare för frånvarande försvarsadvokat, att ge dessa möjlighet att sätta sig in i målet. När så inte skedde var förfarandet inte rättvist och det skedde en kränkning av artikel 6.1 och 3 c) och d).

Examiliotis mot Grekland (nr 2), 2006-05-04
Femårig klagofrist räknades från den dag då dom, utan den tilltalades kännedom om målet, meddelades i hans frånvaro och inte från den dag han fick kännedom om domen och det skedde därmed en kränkning av rätten till domstolsprövning enligt artikel 6.1.

Ambruszkiewicz mot Polen, 2006-05-04
När det inte fanns stöd för att anta att en person skulle rymma och han häktades i avvaktan på att rättegången mot honom genomfördes samt då mindre ingripande åtgärder inte övervägdes, kränktes artikel 5.1 c).

C mot Finland, 2006-05-09
När avliden kvinnas kvinnliga partner fick vårdnaden om den avlidnas barn och fadern fråntogs sina föräldrarättigheter utan muntlig förhandling kränktes artikel 8. När han inte heller fick rätt till umgänge med barnen p.g.a. deras uttalade motstånd, skedde emellertid inte någon kränkning av nämnda artikel.

ALLMÄNT

Enligt den preliminära statistiken meddelade domstolen under mars månad 129 domar. 61 ansökningar förklarades admissible, 4 450 för inadmissible och 103 avskrevs. 286 ansökningar kommunicerades. Totalt under januari-mars 2006 har domstolen meddelat 310 domar, förklarat 115 ansökningar admissible, 7 987 för inadmissible, avskrivit 235 mål samt kommunicerat 787 ansökningar.

LÄNKAR

Domstolen har en värdefull Human Rights-portal. Här nedan lämnas några länkar som kan underlätta för Dig som vill söka fram fulltextversionen av refererade eller andra domar från Europadomstolen.

Till Europadomstolens hemsida:
http://www.echr.coe.int/

Till Europadomstolens förteckning över domar och beslut:
Engelska: List of Recent Judgments
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/portal.asp?sessionId=668105&skin=hudoc-en&action=request
Franska: Liste des arrêts récent
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/portal.asp?sessionId=545504&skin=hudoc-fr&action=request

Till sökformulär för Europadomstolens avgöranden, där Du bl.a. kan söka på titel, svarande, fritext, ansökans nummer, artikel eller avgörandedag. Här finner Du också såväl domar och beslut som resolutioner och rapporter:
Engelska: Search the Case-Law - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-en
Franska: Recherche de la jurisprudence - HUDOC
http://cmiskp.echr.coe.int/tkp197/search.asp?skin=hudoc-fr

EUROPADOMSTOLENS DOMAR

Efter varje referat anges under rubriken "Hänvisningar" sådana tidigare avgöranden som domstolen hänvisar till i den refererade domen.

DOMAR OCH BESLUT MOT SVERIGE

Piippo mot Sverige
(Ansökan nr 70518/01, beslut den 21 mars 2006)
Beslutet finns endast på engelska.

Klagomål, om att avslag på begäran att inte längre behöva ingå i jaktvårdsområde kränkte artikel 1 i protokoll nr 1, var uppenbart ogrundat och det förklarades därför inadmissible.

P medgav 1983 att hans jordbruksfastighet Karungi 7:12 tillfördes ett nyetablerat jaktvårdsområde och han blev samtidigt medlem i Karungi jaktvårdsområdesförening (nedan föreningen). Därmed kunde P jaga inom det jaktvårdsområde som omfattade hans fastighet men han var skyldig att samordna jakten med övriga jakträttshavare. P förvärvade senare fastigheten Karungi 54:1 vilken redan ingick i jaktvårdsområdet som totalt omfattade 4 970 ha, varav 542 ha tillhörde P. 1995 kom jaktvårdsområdet att ingå i ett större älgskötselområde som omfattade 19 200 ha. P begärde våren 1995 att hans egendom inte längre skulle ingå i jaktvårdsområdet eller alternativt att detta skulle gälla endast en del av egendomen. Han hävdade att han som jordbrukare inte hade möjlighet att delta i jakten på de av föreningen bestämda tiderna och att han därför i praktiken var utestängd från att delta i jakten. När det gällde alternativyrkandet hävdade P att det inte skulle vara till jaktvårdsområdets nackdel om endast ca 150 ha av hans areal kvarstod som en del av jaktvårdsområdet, eftersom föreningen hade visat ett ringa intresse av att jaga älg på hans övriga mark. Föreningen motsatte sig P:s begäran och länsstyrelsen avslog framställnigen med motiveringen att förutsättningar för att undanta P:s fastighet inte förelåg. P överklagade till länsrätten som efter att ha vägt allmänna och enskilda intressen mot varandra biföll hans talan (3-2). Föreningen klagade emellertid till kammarrätten som efter en egen vägning av aktuella intressen biföll överklagandet. P vägrades prövningstillstånd i Regeringsrätten i oktober 2000. - I Europadomstolen hävdade P att det skett en kränkning av hans rättigheter enligt artikel 1 i protokoll nr 1.

Europadomstolen konstaterade att det förhållandet att P:s egendom inte kunde undantas från jaktvårdsområdet innebar en åtgärd för att reglera nyttjandet av egendomen i det allmännas intresse enligt andra stycket i artikel 1 i protokoll nr 1. Enligt domstolens praxis måste åtgärder enligt andra stycket överensstämma med de principer som slås fast i artikelns första mening och varje intrång måste därmed upprätthålla en rimlig jämvikt mellan det allmänna intressets behov och kravet på att den enskildes grundläggande rättigheter skyddas. Det måste m.a.o. finnas en rimlig proportionalitet mellan tillämpade åtgärder och det mål som åsyftas. Staterna har emellertid ett stort utrymme för sina bedömningar när det gäller att välja åtgärder.

Bildandet och vidmakthållandet av Karungi jaktvårdsområde syftade till att främja viltbeståndet och jakträttshavarnas gemensamma intressen. Detta var enligt domstolen ett legitimt syfte. När det gällde frågan om det fanns en rimlig jämvikt mellan medel och mål, erinrade domstolen om att den tidigare funnit att det förhållandet att små markägare tvingades överlämna jakträtten avseende sin mark så att andra kunde nyttja rättigheterna, i visst fall innebar en oproportionerlig börda som inte var berättigad enligt andra stycket i artikel 1 i protokoll nr 1. I förevarande fall kunde ett jaktvårdsområde bildas av en kvalificerad majoritet av berörda fastighetsägare och en markägare som av samvetsskäl motsatte sig jakt hade rätt att få sin mark undantagen från jakten. Så var dock inte fallet här. P ville återfå full kontroll över älgjakten på sin mark. P:s markareal var omfattande och belägen så att den i stor utsträckning omgavs av jaktvårdsområdets övriga areal.

Kammarrätten hade funnit att begränsningarna av P:s kontroll över hur hans två fastigheter användes var rimliga och proportionerliga i förhållande till det allmännas intresse av att utöva en lämplig viltvård inkluderande jakt. Jakten på P:s mark fortsatte alltså att styras av föreningens beslut. P behöll emellertid sin rätt att jaga med jaktlaget även på sin egen mark och han fortsatte att vara medlem i föreningen. Han kunde påverka dess beslut genom sin rösträtt. Dessutom kunde föreningens beslut överklagas till länsstyrelse och förvaltningsdomstolar. Mot den bakgrunden och med hänsyn till statens vida bedömningsutrymme kunde beslutet att vägra undanta P:s fastigheter från jaktvårdsområdet inte anses oproportionerligt. P:s talan var därför uppenbart ogrundad. Domstolens majoritet förklarade därför ansökningen för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
Chassagnou m.fl. ./. Frankrike, dom (GC) 1999-04-29
Jonasson ./. Sverige, beslut 1992-04-01
Johansson ./. Sverige, beslut 1996-01-17

I Ekelöf och M Ekelöf-Vestin
(Ansökan nr 34496/04, delbeslut den 28 mars 2006)
Beslutet finns endast på engelska.

Påståenden om kränkning av oskuldspresumtionen, rätten till effektiv tillgång till domstolsprövning och av artikel 1 i protokoll nr 1 avseende beslut om och betalning av skattetillägg var uppenbart ogrundade och klagomålet förklarades därför i den delen för inadmissible.

Makarna E har fört en skatteprocess i de svenska förvaltningsdomstolarna avseende deras bolags och deras egna privat inkomster samt om påförande av skattetillägg. - I Europadomstolen klagade makarna E över följande.

  1. Det antogs redan från början att de var skyldiga och de ”dömdes” att betala skattetillägg trots att det saknades bevisning om att de uppsåtligen undanhållit uppgifter.
  2. Förfarandets längd, mer än åtta år och tre månader, överskred ”skälig tid”.
  3. Förfarandet var inte rättvist eftersom varken skattemyndigheten eller de nationella domstolarna hade prövat alla omständigheter i målet tillräckligt och de hade därför inte fått en effektiv tillgång till domstolsprövning.
  4. Fru E klagade också över att hennes rättigheter enligt artikel 1 i protokoll nr 1 hade kränkts, eftersom hon tvingats sälja vissa tillhörigheter för att betala skattetillägget, trots att skattemyndighetens bedömningar saknade laglig grund

Europadomstolen erinrade om att den, även om skattetillägg enligt svensk lag inte anses tillhöra straffrätten, i flera fall har funnit att påförande av en sådan avgift innefattar en prövning av anklagelse för brott i den mening som avses i artikel 6.1. Domstolen har ansett att den presumtion som tillämpas i svensk rätt när det gäller skattetillägg hålls inom rimliga gränser och att oskuldspresumtionen enligt artikel 6.2. därför inte kränks. Bedömningen har gjorts med beaktande av det förhållandet att reglerna om skattetillägg innehåller vissa subjektiva försvarsmöjligheter samt att ett effektivt beskattningssystem har stor betydelse för statens finansiella intressen. I det nu aktuella fallet har de klagande inte anfört några särskilda skäl för att befrias från skattetillägg förrän i överanklagde till Regeringsrätten. Trots det har både skattemyndigheten och länsrätten prövat grunderna för befrielse och funnit att de inte varit tillämpliga. Kammarrätten instämde helt i underinstansens skäl och beslut. I det nu aktuella fallet har det inte varit fråga om några verkställighetsåtgärder för att säkerställa betalning av skattetillägget. Vid sådant förhållande och med hänsyn till domstolens praxis och att de nationella domstolarna gjort en individuell prövning av målen fann domstolen att de klagandes rätt att anses oskyldiga inte hade kränkts. Klagomålet var i denna del uppenbart ogrundat och skulle därför avvisas.

När det gällde frågan om domstolsprövning inom skälig tid fann domstolen att den inte kunde avgöras på föreliggande handlingar utan att klagomålet skulle kommuniceras med regeringen.

Domstolen noterade vidare i fråga om att E:s påstående att de inte fått en effektiv tillgång till domstolsprövning att deras mål prövats av länsrätt och kammarrätt i sak och av Regeringsrätten med avseende på prövningstillstånd. Det var därför klarlagt att E haft full tillgång till domstolsprövning i enlighet med artikel 6.1. När det gällde klagomålet över att skattemyndigheten och de svenska domstolarna inte gjort en ordentlig och tillräckligt detaljerad prövning av målen erinrade domstolen om att det inte är dess uppgift att pröva frågor om rättsliga eller faktiska fel som kan ha begåtts i de nationella domstolarna om felen inte har kränkt de rättigheter och friheter som skyddas av konventionen. Artikel 6 ger en rätt till en rättvis rättegång men den reglerar inte vilken bevisning som skall tillåtas eller hur den skall värderas, utan detta är frågor som skall avgöras i nationella rätt och av nationella domstolar. Klagomålet i denna del avser de svenska förvaltningsdomstolarnas bedömning av faktiska omständigheter och bevisningen och domstolen kunde inte finna några tecken på godtycke i det sammanhanget. De klagande hade haft alla möjligheter att lägga fram sina argument och det fanns inget som tydde på att det skett någon kränkning. De klagandes påstående att de nationella domstolarna varit partiska saknade stöd, särskilt som länsrätten på E:s begäran höll muntlig förhandling, där de hördes och fick möjlighet att kalla vittnen. Även skattemyndigheten hörde E muntligen innan den fattade sitt beslut som grundades dels på en revisionspromemoria, dels på de uppgifter E själva lämnat under utredningen. Det fanns mot den bakgrunden inget som tydde på att det skett någon kränkning av artikel 6.1 i förevarande fall. Klagomålet var därför även i denna del uppenbart ogrundat och skulle avvisas.

När det slutligen gällde fru E:s uppgifter om att hon fått sälja tillhörigheter för att kunna betala skattetillägget konstaterade domstolen att tillägget påförts enligt och med tillämpning av den då gällande taxeringslagen och det därför fanns tillräcklig laglig grund i den mening som avses i artikel 1 i protokoll nr 1. Vidare noterades att alla nationella instanser hade funnit att fru E lämnat oriktiga uppgifter som gjort de omöjligt för skattemyndigheten att rätt beräkna hennes skatt utan egen utredning. Med hänsyn till statens behov av ett effektivt beskattningssystem för att skydda sina finansiella intressen och statens stora bedömningsutrymme när det gäller att upprätthålla en rimlig jämvikt mellan allmänna och enskilda intressen, fann domstolen att de påförda skattetilläggen inte kunde anses oproportionerliga i förhållande till sitt syfte. Klagomålet var därför även i denna del uppenbart ogrundat och skulle avvisas.

Domstolen fann därför enhälligt att frågan om skälig tid skulle kommuniceras med regeringen och förklarade klagomålet i övrigt för inadmissible.

HÄNVISNINGAR
García Ruiz ./. Spanien, dom (GC) 1999-01-21
Janosevic ./. Sverige, dom 2002-07-23 (jfr nr 8/02)
Västberga Taxi AB o. Vulic ./. Sverige, dom 2002-07-23 (jfr nr 8/02)

Evaldsson m.fl. mot Sverige
(Ansökan nr 75252/01, beslut den 28 mars 2006)
Beslutet finns endast på engelska.

Fråga om granskningsavgift enligt kollektivavtal kan tas ut av oorganiserade arbetare utan att det sker en kränkning av den negativa föreningsrätten, tankefriheten, yttrandefriheten, egendomsskyddet eller diskrimineringsförbudet har förklarats admissible.

Klagande i målet är fem privatpersoner, E, och arbetsgivarorganisationen Sveriges Byggindustrier. De enskilda klagandena var anställda av ett byggnadsbolag, LK Mässinteriörer AB, bolaget, mellan den 3 mars och den 30 juli 1999 på ett timlöneavtal. Bolaget var medlem i Sv. Byggindustrier och var bundet av kollektivavtal, Byggnadsavtalet, som träffats mellan Svenska Byggnadsarbetareförbundet, förbundet, och Sv. Byggindustrier. Den aktuella lokala avdelningen av förbundet var Byggettan. Vid aktuell tidpunkt utförde åtta anställda i bolaget arbete som omfattades av avtalet. Tre av dessa var medlemmar i förbundet medan de fem klagande inte var medlemmar vare sig i förbundet eller något annat fackförbund. Enligt avtalet hade Byggettan rätt att löpande granska löneunderlagen avseende ackordsarbete, resultatarbete och tidlönearbete. Om en granskning utfördes i enlighet med kollektivavtalet hade Byggettan rätt att få betalt för sina kostnader med en avgift av 1,5 % av arbetarnas ackordslön eller tidlön. Arbetsgivaren var skyldig att dra av beloppet från den anställdes lön och att betala in beloppet till Byggettan tillsammans med nödvändig information. Den 12 januari 1978 kom Sv. Byggindustrier och förbundet överens om att arbetare som tillhörde ett annat fackförbund kunde begära att hans arbetsgivare inte gjorde avdrag på hans lön för den aktuella granskningsavgiften. Detta innebar att förbundet inte längre kunde begära vare sig betalning eller information avseende den arbetaren. I maj 1991 träffade bolaget och Byggettan en överenskommelse om granskningsarbetet innebärande bl.a. att bolaget skulle göra avdrag från arbetarnas löner för avgiften och betala till Byggettan sex gånger om året. E begärde att avdrag inte skulle göras från deras löner, eftersom de var oorganiserade. Bolaget gjorde som de begärde och betalade inte något för dem till Byggettan och lämnade inte heller någon information rörande E. Byggettan vidhöll att avgift skulle betalas avseende E. Sv. Byggindustrier förde tvisten till Arbetsdomstolen, AD, i en fastställelsetalan och yrkade att bolaget inte skulle vara skyldigt att göra de aktuella avdragen. Bl.a. åberopades att granskningsavgiften vida översteg förbundets kostnader för granskningen och att överskottet användes för förbundets allmänna verksamhet samt att löneavdraget var liktydigt med ett påtvingat medlemskap i förbundet. Det gjordes därför gällande att det skedde en kränkning av E:s negativa föreningsrätt enligt artikel 11 och att eftersom E inte delade förbundets politiska värderingar så innebar avdraget även en kränkning av deras rättigheter enligt artikel 10. AD fann i dom den 7 mars 2001 att de aktuella löneavdragen inte kränkte E:s rättigheter enligt konventionen. - I Europadomstolen klagade E och Sv. Byggindustrier över att deras negativa föreningsrätt enligt artikel 11 kränktes, eftersom avgiften var att jämställa med ett påtvingat medlemskap i förbundet och ett bidrag till förbundets allmänna verksamhet. De hävdade vidare med stöd av artikel 11 i förening med artiklarna 9 och 10 att de genom avgiften kom att stödja förbundets politiska och ideologiska program som de inte instämde i. Vidare hävdades under åberopande av artikel 14 i förening med artikel 11 att de blev diskriminerade i förhållande såväl till medlemmar i förbundet som till medlemmar i andra fackförbund. Slutligen hävdades att avgiftsavdraget innebar att de fråntogs sin egendom enligt artikel 1 i protokoll nr 1 och att de även i det avseendet blev diskriminerade i strid med artikel 14 i förening med nämnda artikel.

Regeringen invände inledningsvis att frågan redan prövats av ett internationellt organ, Europarådets sociala kommitté, där Svenskt Näringsliv klagat över Byggnads granskningsavgifter, men domstolen fann att det fanns skillnader i fråga om bl.a. partsställningen och sakfrågan. Klagomålet hos kommittén var av generell natur medan det nu aktuella klagomålet avser AD:s dom avseende fem individers speciella situation. Vidare hävdade regeringen att E, dvs. de fem enskilda klagandena inte hade uttömt inhemska rättsmedel, eftersom talan i AD förts av Sv. Byggindustrier. Europadomstolen fann dock att prövningen i AD hade gällt precis samma frågor som nu förelåg i domstolen och att det inte fanns något som tydde på att arbetstagarna skulle ha uppnått något med att själva föra talan i AD. Svarandestaten hade därför haft tillräckliga möjligheter att åtgärda den påstådda kränkningen. Däremot kunde Sv. Byggindustriers rättigheter inte ha kränkts genom granskningsavgifterna och organisationen kunde därför inte anses som ett ”offer” för någon kränkning. Dess talan kunde därför inte prövas.

Europadomstolen fann härefter att frågan om huruvida artikel 11 för sig eller i förening med artiklarna 9 och 10 är tillämplig i målet väcker sådan frågor som är nära förbundna med sakfrågorna i målet och att de är av så komplicerad art att avgörandet bör hänföras till ett senare stadium. Domstolen fann därför att den slutliga bedömningen av artiklarnas tillämplighet skulle förenas med sakfrågorna och prövas senare. Domstolen fann med hänsyn till vad parterna anfört att klagomålet reste så allvarliga frågor både när det gällde rättsfrågorna och de faktiska förhållandena att det krävdes en prövning i sak. Domstolen fann därför att klagomålet inte var uppenbart ogrundat och att det inte heller fanns några andra skäl som talade för att det inte skulle prövas. Domstolen gjorde sedan samma bedömning när det gällde klagomålet enligt artikel 14 i förening med artikel 11 och artikel 1 i protokoll nr 1 för sig eller i förening med artikel 14. Domstolen fann därför enhälligt att frågan om tillämpligheten av artikel 11 för sig eller i förening med artiklarna 9 och 10 skulle prövas i samband med en prövning i sak. Domstolen förklarade Sv. Byggindustriers klagomål för inadmissible och klagomålet i övrigt för admissible.

HÄNVISNING
Artikel 11
Gustafsson ./. Sverige, dom 1996-04-25

Shloun mot Sverige
(Ansökan nr 17185/04, beslut den 4 april 2006)
Beslutet finns endast på engelska.

Beslut att avskriva återkallat klagomål.

S är gift med en svenska och har med henne två barn. 1984-1988 satt han fängslad i Israel p.g.a. att han deltagit i en demonstration. 1989 var han inblandad i motståndet mot den israeliska ockupationen och han dömdes till 99 års fängelse under påstående att han dödat en polisman. Han frigavs 1994 till följd av Osloavtalet. Därefter anställdes han av den palestinska säkerhetstjänsten med huvudsaklig uppgift att samla in pengar till behövande. Han flydde till Sverige 1999 för att vara nära hustrun. Han fick ett temporärt uppehållstillstånd i mars 2000 som sedan förnyades när det löpte ut. I december 2003 rekommenderade den svenska säkerhetstjänsten att tillståndet inte förnyades vidare. S fick inte veta skälen för beslutet men antog att han bedömdes vara en säkerhetsrisk. Han hävdade att om han utvisades av säkerhetsskäl skulle det vara tillräckligt för att han skulle fängslas och torteras vid återkomsten. Den 3 juni 2004 hotades S till livet av en grupp som han antog vara israeliska agenter och han ansökte då om asyl i Sverige. Migrationsverket överlämnade ärendet till regeringen och säkerhetstjänsten rekommenderade åter att hans ansökan skulle avslås. S beviljades uppehållstillstånd på ett år i november 2005. Regeringen delade uppfattningen att S var en säkerhetsrisk. Trots det fann regeringen att hans farhågor om att han på grund av utvisning från Sverige skulle utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning vid en återkomst till palestinskt territtorium eller till Israel var välgrundade. Den behandling han riskerade var emellertid inte så allvarlig att han kunde anses som en flykting. - I klagomålet till Europadomstolen åberopade S artikel 3.

Europadomstolen konstaterar att S i ett brev till domstolen den 2 december 2005 uttryckt en önskan om att återta sitt klagomål eftersom frågan lösts. Den 15 december 2005 yrkade regeringen av samma skäl att målet skulle avskrivas. Med hänsyn till det som förevarit konstaterar domstolen att S inte har för avsikt att fullfölja sitt klagomål och att frågan lösts i den mening som avses i artikel 37.1 a) och b). Det fanns inte något skäl som ändå berättigade en fortsatt prövning. Domstolen beslöt därför enhälligt att avskriva målet.

DOMAR MOT ANDRA LÄNDER

Chadimová mot Tjeckien
(Ansökan nr 50073/99, dom den 18 april 2006)
Domen finns endast på franska.

Långvarigt förbud att utöva rättigheter avseende byggnad kränkte artikel 1 i protokoll nr 1, underlåtenhet att i enlighet med domstols dom förstöra bandinspelningar av telefonavlyssning kränkte artikel 8 och ett utdraget förfarande kränkte artikel 6.1.

I mars 1992 inleddes en brottmålsrättegång mot C. Hon anklagades för bedrägeri och förfalskning av allmänna handlingar. Hon påstods ha begått dessa brott i samband med ett avtal hon träffat med bostadsföreningen i Prag avseende återlämnandet av en byggnad med tillhörande mark i Prag. I juli 1992 förbjöd tingsrätten henne att utöva några som helst rättigheter avseende den aktuella byggnaden för att distriktskontorets rätt till skadestånd inte skulle äventyras. Beslutet upphävdes i maj 1999 med motiveringen att distriktskontoret hade vägrats tillstånd att biträda åtalet. Eftersom det inte längre kunde göras gällande någon rätt till skadestånd, var förbudet som riktats mot C inte längre berättigat. Under brottmålsförfarandet avlyssnades C:s telefon. Den 30 november beordrade konstitutionsdomstolen att banden skulle förstöras. Emellertid förstördes endast vissa av dem. C vägrade först att ta emot nåd, eftersom hon ville att hennes oskuld skulle fastslås, men i oktober 2003 benådades hon ändå. - I Europadomstolen klagade C över förfarandets längd, över det förhållandet att hon under lång tid varit förbjuden att utöva sina rättigheter avseende byggnaden i fråga och över det förhållandet att vissa band inte hade förstörts. Hon åberopade artikel 6.1, artikel 8 och artikel 1 i protokoll nr 1.

Europadomstolen fann att förfarandet hade pågått i mer än elva år och sex månader utan att något beslut hade fattats. Med hänsyn till omständigheterna i målet hade denna tid överskridit kravet på skälig tid. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

När det gällde åtgärden att förbjuda C att utöva några av sina rättigheter avseende byggnaden i fråga noterade domstolen att hon berövats den möjligheten under tiden den 14 juni 1994 till den 27 maj 1999 på ett sätt som saknade stöd i tjeckisk lag. Domstolen fann därför att det skett en kränkning av artikel 1 i protokoll nr 1.

Slutligen konstaterade domstolen att den tjeckiska regeringen hade haft en positiv skyldighet att se till att bandinspelningarna hade förstörts. Det framgick inte av de upplysningar som parterna lämnat och särskilt det som regeringen anfört att myndigheterna hade gjort tillräckliga ansträngningar för att visa att alla kassetter som innehöll inspelningar av telefonsamtal mellan C och hennes advokat verkligen hade förstörts. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kräkning av artikel 8.

HÄNVISNINGAR
Artikel 6.1
Pélissier o. Sassi ./. Frankrike, dom (GC) 1999-03-25
Artikel 1 i protokoll nr 1
Iatridis ./. Grekland, dom (GC) 1999-03-25
Artikel 8
Malone ./. U K, dom 1984-08-02
Kruslin ./. Frankrike, dom 1990-04-24
Huvig ./. Frankrike, dom 1990-04-24
Halford ./. U K, dom 1997-06-25
Lambert ./. Frankrike, dom 1998-08-24
Kopp ./. Schweiz, dom 1998-03-25
Prado Bugallo ./. Spanien, dom 2003-02-18 (jfr nr 3/03)
Calogero Diana ./. Italien, dom 1996-11-15
Domenichini ./. Italien, dom 1996-11-15
Petra ./. Rumänien, dom 1998-09-23
Labita ./. Italien, dom (GC) 2000-04-06
Papamichalopoulos m.fl. ./. Grekland, dom 1993-06-24

Dickson mot U K
(Ansökan nr 44362/04, dom den 18 april 2006)
Domen finns endast på engelska.

Vägran att ge fånge möjlighet att via insemination försöka få barn med sin hustru kränkte inte artikel 8 eller artikel 12.

Makarna KD och LD är brittiska medborgare och de lärde känna varandra genom brevväxling när båda befann sig i fängelse. De gifte sig 2001. KD hade inte några barn och LD hade tre barn från tidigare förhållanden. De ansökte om konstgjord befruktning genom insemination för att kunna få ett gemensamt barn och hävdade att det i annat fall inte skulle vara möjligt med hänsyn till LD:s ålder och den tidigast tänkbara tidpunkten för KD:s frigivning. Deras ansökan avslogs av departementschefen och de överklagade förgäves. - I Europadomstolen klagade de över beslutet att vägra dem möjlighet till insemination och åberopade artikel 8 och artikel 12.

Europadomstolen inledde med att betona att fångar inte förlorar sina rättigheter enligt konventionen och att de därför har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv samt att frågan om konstgjord befruktning faller inom ramen för en persons privat- och familjeliv och därmed under artikel 8, men frågan var om det handlade om statens negativa eller positiva skyldigheter enligt den artikeln. Domstolen fann att det var fråga om statens positiva skyldigheter och konstaterade att departementschefen noga hade övervägt de klagandes situation, inklusive den osannolika händelsen att LD skulle kunna bli gravid efter det att KD frigivits, innan han fann att andra omständigheter tog över det förhållandet. Särskild hänsyn togs till arten och allvaret i de brott KD begått och ett ev. barns välbefinnande med tanke på faderns långvariga frånvaro under en viktig del av barnets uppväxt samt avsaknaden av tillräcklig materiell försörjning och ett närstående stöd för mor och barn. Domstolen konstaterade vidare att departementschefens beslut hade prövats av domstolarna som funnit att beslutet varken var oskäligt eller oproportionerligt. Mot den bakgrunden fann domstolen att det inte hade visats att beslutet att vägra makarna D tillgång till inseminationsmöjligheter varit godtyckligt eller oskäligt eller att det inte upprätthöll en rimlig jämvikt mellan samhällets intresse och individens intressen. Det hade inte brustit i respekten för de klagandes rätt till privat- och familjeliv. Domstolen erinrade om att ett intrång i familjelivet som är berättigat enligt artikel 8 andra punkten inte samtidigt kan utgöra en kränkning enligt artikel 12 och att samma bedömningar som gjorts avseende artikel 8 också var tillämpliga i fråga om artikel 12. Domstolen fann därför med fyra röster mot tre att det inte hade skett någon kränkning av artikel 8 eller artikel 12.

Skiljaktiga meningar och motiveringar

Den maltesiske domaren Bonello lämnade en skiljaktig motivering. Domarna Casadevall, Andorra, och Garlicki, Polen, lämnade en gemensam skiljaktig mening. De utgick från ett avgörande i USA:s högsta domstol, Skinner ./. Oklahoma (1942) och från Europadomstolens avgörande i målet Evans ./. U K, dom 2006-03-07 (jfr nr 3/06) och ställde frågan om staten har rätt att vägra alla eller vissa fångar rätten till konstgjord befruktning. De ansåg inte att det aktuella beslutet var nödvändigt för att upprätthålla förtroendet för fångvårdssystemet. De framhöll att vad de klagande egentligen ville var att planera sitt framtida liv och inte att ändra den pågående straffverkställigheten och ansåg därför att det inte upprätthållits en rimlig jämvikt mellan de motstående intressena. Avslagsbeslutet skulle emellertid påverka de klagandes hela framtid, eftersom de fråntogs möjligheten att bilda familj.

Även den spanske domaren Borrego Borrego lämnade en skiljaktig mening och ansåg bl.a. att LD blivit ”den bortglömda” i målet. Han ansåg att vägran att låta KD lämna sperma till sin hustru och därmed hindra henne från att vid nära 50 års ålder försöka få ett barn med sin make stred mot de rättigheter som garanteras i artiklarna 8 och 12. Han hoppades att målet kommer att prövas i stor kammare och att LD fortfarande skulle kunna få en chans. Han betonade att konventionen garanterar rättigheter som är faktiska och effektiva och inte bar teoretiska eller illusoriska.

HÄNVISNINGAR
Hirst ./. U K (nr 2), dom (GC) 2005-10-06 (jfr nr 9/05)
Ploski ./. Polen, dom 2002-11-12 (jfr nr 10/02)
ELH o. PBH ./. U K, kommissionens beslut 1997-10-22
Kalashnikov ./. Ryssland, beslut 2001-09-18
Aliev ./. Ukraina, dom 2003-04-29 (jfr nr 5/03)
Silver m.fl. ./. U K, dom 1983-03-25
Klamecki ./. Polen (nr 2), dom 2003-04-03 (jfr nr 4/03)
Selmani ./. Schweiz, beslut 2001-06-28
Messina ./. Italien (nr 2), dom 2000-09-28
Christine Goodwin ./. U K, dom (GC) 2002-07-11 (jfr nr 7/02)
Gaskin ./. U K, dom 1989-07-07 
Rees ./. U K, dom 1986-10-17
Sheffield o. Horsham ./. U K, dom 1998-07-30
Osman ./. U K, dom 1998-10-28 
Appleby m.fl. ./. U K, dom 2003-05-06 (jfr nr 5/03)
P.G. ./. U K, kommissionens beslut 1987-05-07
G. o. R.S. ./. U K, kommissionens beslut 1991-07-10

I.H. mot Österrike
(Ansökan nr 42780/98, dom den 20 april 2006)
Domen finns endast på engelska.

När domstol ändrade brottsrubriceringen utan att åtalet ändrades och utan att de tilltalade fick veta det och de därmed inte kunde anpassa sitt försvar, fick de ingen rättvis rättegång och det skedde en kränkning av artikel 6.1.

IH, MeH, RH och MuH är österrikiska medborgare av turkiskt ursprung. I maj 1997 dömdes IH samt hans föräldrar och farbror för att ha våldtagit FD, som varit förlovad med IH enligt reglerna för uppgjorda äktenskap, sedan hon talat om för IH att hon inte längre kände sig bunden att gifta sig med honom. IH och de övriga överklagade men utan framgång. De hävdade att den fällande domen gått utöver åtalet eftersom de fällts för brott enligt 201 § första punkten i strafflagen medan de enligt åtalet var anklagade för brott mot 201 § andra punkten och att detta medfört att det maximala straffet hade fördubblats. - I Europadomstolen hävdades att de, genom den nationella domstolens beslut att, utan att åtalet ändrades, omrubricera brottet hade hindrats från att ta sina försvarsrättigheter till vara på rätt sätt. De åberopade artikel 6.1 och 3 a) och b).

Europadomstolen erinrade om att för att rätten till försvar skall kunna utövas på ett effektivt sätt, måste försvaret få tillgång till fullständiga och detaljerade upplysningar om anklagelserna inklusive den rättsliga brottsrubricering som domstolen kommer att tillämpa i målet. Sådana uppgifter måste lämnas antingen före rättegången i åtalet eller under förfarandets gång på annat sätt genom en formell utvidgning av anklagelserna. Med hänsyn till den stora betydelse som rätten till ett effektivt försvar har för att säkerställa att ett rättegångsförfarande är rättvist måste det finnas fullständiga garantier för att den rätten kan utövas i åtminstone en instans. När den nationella domstolen omrubricerade brottet skulle den ha gett de klagande möjlighet att utöva sina försvarsrättigheter på ett praktiskt och effektivt sätt och i god tid. Det saknades möjlighet att på ett senare stadium i förfarandet läka denna brist och de klagande hade därmed hindrats att effektivt utnyttja sina rättigheter till försvar. Detta stred mot artikel 6.3 a) och b) i förening med artikel 6.1 som utlovar en rättvis rättegång. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Kamasinski ./. Österrike, dom 1989-12-19
Pélissier o. Sassi ./. Frankrike, dom (GC) 1999-03-25
Dallos ./. Ungern, dom 2001-03-01
Lakatos ./. Ungern, beslut 2001-09-20
Lagerblom ./. Sverige, dom 2003-01-14 (jfr nr 1/03)
Stanford ./. U K, dom 1994-02-23
Sipavicius v. Litauen, dom 2002-02-21 (jfr nr 3/02)
Balette ./. Belgien, beslut 2004-06-24

Patrono, Cascini och Stefanelli mot Italien
(Ansökan nr 10180/04, dom den 20 april 2006)
Domen finns endast på franska.

Undersökningsdomares bedömning att vissa uttalanden skyddades av parlamentarisk immunitet innebar att de klagande inte fick tillgång till domstolsprövning och det skedde därför en kränkning av artikel 6.1.

P, C och S är domare som vid det aktuella tillfället tjänstgjorde på lagstiftningsavdelningen på justitiedepartementet. I oktober 2001 under en debatt i den lagstiftande kammaren rörande en lag om en internationell begäran om rättslig samverkan avslöjade en senator förekomsten av en intern anteckning från lagstiftningsenheten som kritiserade den nämnda lagen. Följande dag uttalade justitieministern en önskan om att omorganisera lagstiftningsavdelningen och han begärde därför att de tre domarna skulle flyttas tillbaka till sina tidigare tjänster. Så skedde också. Den 5 oktober publicerades en tidningsintervju med en parlamentsledamot, T, under rubriken ”T: det är rimligt att avskeda dessa taktlösa domare”. Följande dag publicerades i en annan tidning en intervju med parlamentsledamoten P under rubriken ”Vi kunde befinna oss på 70-talet: de röda togorna har återvänt”. På frågan om ministern gjort rätt som avskedat domarna svarade P bl.a. att ”det ankommer på ministern att välja sina medarbetare. Det finns skyldigheter när det gäller tillförlitlighet och lojalitet och dessa har skadats av de aktuella domarna och förtroendet mellan dem och ministern finns inte längre. Hade de varit militärer skulle de ställts inför krigsrätt.” De klagande ansåg att deras heder och rykte hade skadats och de anmälde T och P för förtal. Två rättegångsförfaranden inleddes. Parlamentet uttalade vid två tillfällen att de ifrågasatta uttalandena täcktes av parlamentarisk immunitet. Mot den bakgrunden fann undersökningsdomaren att det inte skett något brott. - I Europadomstolen hävdade de klagande att beslutet att de ifrågasatta uttalandena omfattades av parlamentarisk immunitet hade berövat dem rätten att få tillgång till domstolsprövning. De åberopade artikel 6.1, artikel 13 och artikel 14.

Europadomstolen, som förklarade klagomålet för admissible, konstaterade att det inträffade innebar en inskränkning i de klagandes rätt att få tillgång till domstolsprövning. Domstolen konstaterade också att parlamentarisk immunitet hade tillämpats länge i praxis i syfte att de folkvalda ledamöterna skulle kunna tala fritt och för att hindra att partipolitiska klagomål störde det parlamentariska arbetet. Inskränkningen hade ett stöd i lagen och det hade skett i ett legitimt syfte, nämligen att skydda en fri parlamentsdebatt samt att upprätthålla skillnaden mellan den lagstiftande och den dömande makten. När det sedan gällde om inskränkningen var proportionerlig fann domstolen att de ifrågasatta uttalandena inte hade haft något samband med det parlamentariska arbetet i strikt mening. Parlamentsledamöterna hade inte uttalat några politiska uppfattningen utan hade påstått att de klagande hade uppfört sig på ett oprofessionellt sätt. Domstolen ansåg att avsaknaden av ett klart samband med parlamentarisk aktivitet krävde en snäv tolkning av begreppet proportionalitet mellan det åsyftade målet och de tillämpade åtgärderna. Vid sådant förhållande fann domstolen att bedömningen att det inte skett något brott inte hade upprätthållit en rimlig jämvikt mellan samhällets allmänintresse och behovet av att skydda individernas grundläggande rättigheter. Domstolen fäste betydelse vid det förhållandet att de klagande till följd av parlamentets resolution inte haft tillgång till några rimliga alternativåtgärder för att effektivt skydda sina rättigheter enligt konventionen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålen enligt artikel 13 och artikel 14.

HÄNVISNINGAR
Golder ./. U K, dom 1975-02-21
De Jorio ./. Italien, dom 2004-06-03 (jfr nr 6/04)
Cordova ./. Italien (nr 2), dom 2003-01-30 (jfr nr 2/03)
Cordova ./. Italien (nr 1), dom 2003-01-30 (jfr nr 2/03)
Waite o. Kennedy ./. Tyskland, dom (GC) 1999-02-18
Bellet ./. Frankrike, dom 1995-12-04
Khalfaoui ./. Frankrike, dom 1999-12-14
Fayed ./. U K, dom 1994-09-21
Papon ./. Frankrike, dom 2002-07-25 (jfr nr 8/02)
A ./. U K, dom 1998-09-23
Edificaciones March Gallego S.A. ./. Spanien, dom 1998-02-19
Pérez de Rada Cavanilles ./. Spanien, dom 1998-10-28
Kaufmann ./. Italien, dom 2005-05-19 (jfr nr 6/05)
Padovani ./. Italien, dom 1993-02-26

Dammann mot Schweiz
(Ansökan nr 77551/01, dom den 25 april 2006)
Domen finns endast på franska.

Fällande dom mot journalist som i sin undersökande verksamhet lyckats få ut sekretessbelagda uppgifter men som sedan inte publicerade dem innebar en kränkning av artikel 10.

D är journalist och domstolsreporter och han beslöt att undersöka ett rån som ägt rum i september 1997 på ett postkontor i Zürich där det stals motsvarande 34 miljoner EUR. Som ett led i undersökningen ringde D till åklagarmyndighetens växel och eftersom ingen av åklagarna var där, talade han med Z som var assistent. Han uppgav att han hade en lista med namn på personer som arresterats i samband med postrånet. Z gick med på att hjälpa honom att via åklagarnas uppgifter ta reda på om de berörda personerna var dömda tidigare. D faxade över sin lista till assistenten som återsände den till honom under morgonen med markeringar vid varje namn om det fanns en notering om narkotikabrott eller annat brott eller ingen uppgift alls. D publicerade inte denna information och använde den inte heller på annat sätt. Han visade emellertid listan för en polisman som anmälde saken till åklagarmyndigheten och ett brottmålsförfarande inleddes mot D. Varken D eller Z förnekade sin skriftväxling under förfarandet. D försökte inledningsvis att skydda Z men hon anmälde frivilligt vad hon gjort. Z dömdes för att ha brutit sin tystnadsplikt och hon förlorade sin anställning. D åtalades för att ha anstiftat brottet mot tystnadsplikten. Han frikändes i första instans men fälldes i andra till böter, ca 325 EUR. Enligt domstolens mening måste han som erfaren domstolsreporter varit medveten om att Z varit bunden av yrkessekretess och att ingen åklagare skulle ha lämnat honom uppgifterna. D:s överklagande till kassationsdomstolen avslogs i september 2000 och av den federala domstolen i maj 2001. - I Europadomstolen klagade D över att den fällande domen kränkte hans rättigheter enligt artikel 10.

Europadomstolen konstaterade att den centrala fråga som skulle prövas var om ingreppet i D:s yttrandefrihet hade varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Domstolen noterade att målet inte gällde publicerade uppgifter utan en journalists undersökande verksamhet. Den fasen föll emellertid också inom domstolens granskning och krävde den mest nogräknade prövningen med hänsyn till den stora fara en sådan begränsning utgjorde för yttrandefriheten. Uppgifter om en persons brottsregister krävde utan tvivel skydd. Emellertid kunde uppgifterna ha erhållits på annat sätt, t.ex. via en genomgång av rättsfallsrapporter eller pressmeddelanden. Vid sådant förhållande framstod de argument som den schweiziska regeringen åberopat för att berättiga domen på böter inte som relevanta och tillräckliga, eftersom det i verkligheten inte handlat om ”information som erhållits i förtroende” i den mening som avses i konventionen och uppgifterna i fråga hade funnits på det offentliga området. Enligt domstolens mening hade informationen varit av en art som väckte frågor av allmänt intresse genom att den gällde ett mycket uppmärksammat rån som blivit mycket omnämnt i media. När det gällde de schweiziska domstolarnas bedömning att D borde ha vetat att uppgifterna han begärde var sekretessbelagda, fann domstolen att regeringen fick bära en stor del av ansvaret för assistentens obetänksamhet, särskilt som D inte hade lurat, hotat eller pressat henne att lämna ut uppgifterna. Vidare hade de berörda personernas rättigheter inte skadats. Den risk som ev. hade funnits hade undanröjts genom D:s beslut att inte publicera uppgifterna. Även om påföljden inte varit särskilt sträng erinrade domstolen om att det inte var det som var det viktiga utan att D blivit fälld över huvud taget. Den fällande domen hade inneburit en sorts censur som kunde avskräcka D från undersökande verksamhet och den kunde antas avhålla journalister från att bidra till den allmänna diskussionen i frågor som rörde samhällslivet och den skulle därmed hämma pressen i dess roll som vakthund. Den fällande domen kunde därför inte anses rimligt proportionerlig i förhållande till det legitima mål som skulle uppnås. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 10.

HÄNVISNINGAR
Hertel ./. Schweiz, dom 1998-08-25
Steel o. Morris ./. U K, dom 2005-02-15 (jfr nr 2/05)
Plon (Société) ./. Frankrike, dom 2004-05-18 (jfr nr 6/04)
Sunday Times ./. U K (nr 2), dom 1991-11-26
Fressoz o. Roire ./. Frankrike, dom (GC) 1999-01-21
Observer o. Guardian ./. U K, dom 1991-11-26
Weber ./. Schweiz, dom 1990-05-22
Vereniging Weekblad Bluf ! ./. Nederländerna, dom 1995-02-09 
Open Door o. Dublin Well Woman ./. Irland, dom 1992-10-29
Handyside ./. U K, dom 1976-12-07
Sürek ./. Turkiet (nr 1), dom (GC) 1999-07-08
Chauvy m.fl. ./. Frankrike, dom 2004-06-29 (jfr nr 7/04)
Jersild ./. Danmark, dom 1994-09-23
Lopes Gomes da Silvia ./. Portugal, dom 2000-09-28
Lingens ./. Österrike, dom 1986-07-08
Barthold ./. Tyskland, dom 1985-03-25

Puig Panella mot Spanien
(Ansökan nr 1483/02, dom den 25 april 2006)
Domen finns endast på franska.

När skadestånd för tid i fängelse vägrades, efter det att fällande dom upphävts, p.g.a. att personens oskuld inte ansågs bevisad, kränktes oskuldspresumtionen i artikel 6.2.

Den 15 november 1980 försökte en grupp människor storma ett militärhögkvarter i Barcelona. Den 27 november 1980 arresterades P misstänkt för delaktighet i stormningen. Han togs i förvar hos polisen innan han placerades i häkte i avvaktan på dom. P dömdes den 11 maj 1984 av en militärdomstol för stöld och olovligt brukande av fordon samt stöld och olaga innehav. Han dömdes bl.a. till fängelse i respektive två år, fyra år, två månader och en dag samt två år. Han dömdes också att betala ett antal böter och blev temporärt diskvalificerad från att få en statlig tjänst. Han överklagade förgäves. P frigavs villkorligt i juni 1985. I maj 1992 prövade konstitutionsdomstolen ett extraordinärt överklagande av P och fann att han dömts enbart på grund av vissa handlingar som erhållits på utredningsstadiet men som inte senare hade vare sig lagts fram eller åberopats för bemötande under rättegången. Militärdomstolens dom undanröjdes med motiveringen att den stred mot principen om oskuldspresumtion. P begärde skadestånd från justitiedepartementet avseende de 1 663 dagar som han varit frihetsberövad. Ministern avslog hans yrkande med motiveringen att han inte hade frikänts utan att den fällande domen hade upphävts p.g.a. bristande bevisning. - I Europadomstolen klagade P över att han, trots att han förklarats oskyldig, fått avslag på sitt yrkande om skadestånd p.g.a. att hans oskuld betvivlades. Han åberopade artikel 6.2.

Europadomstolen konstaterade att justitieministerns vägran att ge P skadestånd tydligt grundats på antagandet att han var skyldig eller på avsaknad av ”full övertygelse om hans oskuld”. Ett sådant krav innebar ett kvarstående tvivel på att P var oskyldig. Dessutom hade konstitutionsdomstolen felaktigt antagit att P yrkat skadestånd enligt en paragraf som avsåg häktning i avvaktan på rättegång i stället för den paragraf som avsåg domvilla eller rättegångsfel. De skäl som angivits av justitieministern och som sedan hade bekräftats av domstolarna, hade trots konstitutionsdomstolens dom spritt tvivel om P:s oskuld. Domstolen fäste även avseende vid det förhållandet, som också bekräftats av den spanska regeringen, att den fällande domen mot P funnits kvar i brottsregistret under mer än 13 år trots att den upphävts av konstitutionsdomstolen. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.2.

HÄNVISNINGAR
Sekanina ./. Österrike, dom 1993-08-25
Artico ./. Italien, dom 1980-05-13
Soering ./. U K, dom 1989-07-07
Cruz Varas m.fl. ./. Sverige, dom 1991-03-20
Allenet de Ribemont ./. Frankrike, dom 1995-02-10
Minelli ./. Schweiz, dom 1983-03-25
Englert ./. Tyskland, dom 1987-08-25
Nölkenbockhoff ./. Tyskland, dom 1987-08-25
Asan Rushiti ./. Österrike, dom 2000-03-21
Lamanna ./. Österrike, dom 2001-07-10
Leutscher ./. Nederländerna, dom 1996-03-26
Dinares Peñalver ./. Spanien, beslut 2000-03-23
Capeau ./. Belgien, dom 2005-01-13 (jfr nr 1/05) 
Brualla Gómez de la Torre ./. Spanien, dom 1997-12-19
Edificaciones March Gallego S.A. ./. Spanien, dom 1998-02-19
Tejedor Garcia ./. Spanien, dom 1997-12-16
Vostic ./. Österrike, dom 2002-10-17 (jfr nr 10/02)

Mohd mot Grekland
(Ansökan nr 11919/03, dom den 27 april 2006)
Domen finns endast på franska.

Grekisk lag som inte var tillräckligt förutsebar innebar att frihetsberövande i avvaktan på utvisning kränkte artikel 5.1 f).

M, som bor i Aten och som ursprungligen kommer från Bangladesh, dömdes den 4 december 2000 till fyra månaders fängelse sedan han dagen innan gripits för försäljning av piratkopierade CD-skivor. Han överklagade men var kvar i fängelse. Den 11 december 2000 fattades beslut om att han skulle utvisas. Till följd av ett överklagande från M beslöt Högsta förvaltningsdomstolen den 9 februari 2001 att inhibera utvisningen. M frigavs den 17 februari 2001 och härefter frikändes han och utvisningsbeslutet upphävdes. - I Europadomstolen klagade M över att han olagligen varit berövad friheten mellan den 4 och 11 december 2000 och mellan den 9 och 17 februari 2001. Han åberopade
Artikel 5.1.

Europadomstolen noterade att lagen 1975/1991 gav ministern befogenhet att i det allmännas intresse besluta om fortsatt frihetsberövande av en person i avvaktan på utvisning om personen i fråga var farlig eller kunde antas rymma. När det gällde frihetsberövandet av M mellan den 4 och 11 december 2000 hade emellertid inte något beslut fattats om på vilken grund han skulle vara frihetsberövad eller hur länge och på vilka villkor så skulle ske. Beträffande den senare perioden hade den grekiska regeringen inte åberopat någon särskild föreskrift som angav om och i så fall under vilka förutsättningar en person för vilken ett utvisningsbeslut hade inhiberats kunde berövas friheten. Domstolen fann därför att den grekiska lagstiftningen inte uppfyllde kravet på att en lag skall vara förutsebar i den mening som avses i artikel 5.1. Domstolen noterade slutligen att det inte hade gjorts gällande att M, som anklagats för att ha sålt falska CD-skivor, hade utgjort ett hot mot allmän ordning. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.1 f).

HÄNVISNINGAR
Quinn ./. Frankrike, dom 1995-03-22
Chahal ./. U K, dom 1996-11-15
Dougoz ./. Grekland, dom 2001-03-06
Amuur ./. Frankrike, dom 1996-06-25
Caprino ./. U K, kommissionens beslut 1978-03-03

Sannino mot Italien
(Ansökan nr 30961/03, dom den 27 april 2006)
Domen finns endast på franska.

Det ålåg myndigheterna, när de förordnade ersättare för frånvarande försvarsadvokat, att ge dessa möjlighet att sätta sig in i målet. När så inte skedde var förfarandet inte rättvist och det skedde en kränkning av artikel 6.1 och 3 c) och d).

S anklagades för bedrägeri i samband med konkurs och ställdes inför tingsrätten i Neapel. Under förfarandet företräddes S av flera olika advokater. Han hade själv valt den förste advokaten men den senare hade utsetts av myndigheterna. När denne var frånvarande handlades S:s mål av andra advokater. I en dom den 12 april 2000 dömde tingsrätten S till två års fängelse. S gav in ett antal överklaganden avseende domen. År 2002 gav han in en ansökan om att bli villkorligt frigiven vilken beviljades. - I Europadomstolen klagade S över att det förfarande som lett fram till den fällande domen hade varit orättvist och åberopade artikel 6.1 och 3 c) och d). Han hävdade också att han inte beviljats ett överklagande i strid med artikel 2 i protokoll nr 7.

Europadomstolen konstaterade att den advokat som utsetts av myndigheterna för att representera S hade upplysts om dagen för förhandlingen men inte om att han hade förordnats som försvarare. Till följd av den underlåtenheten från myndigheternas sida hade advokaten varit frånvarande och S hade företrätts av olika personer vid varje förhandlingstillfälle. Även om det inte fanns något som tydde på att ersättarna i något avseende hade varit insatta i S:s mål hade de inte begärt att målet skulle ajourneras för att de skulle få tillfälle att sätta sig in i målet. Dessutom hade de inte begärt att vittnen skulle höras vilket tingsrätten på begäran av de två första advokaterna hade medgivit. Med hänsyn till de myndighetsutnämnda advokaternas tydliga tillkortakommanden hade det ålegat de italienska myndigheterna att ingripa. Det fanns emellertid ingenting i akten som talade för att myndigheterna vidtagit några steg för att säkerställa att den tilltalade hade ett lämpligt försvar. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6 och att det mot den bakgrunden inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet avseende artikel 2 i protokoll nr 7.

HÄNVISNINGAR
Van  Geyseghem ./. Belgien, dom (GC) 1999-01-21
Quaranta ./. Schweiz, dom 1991-05-24
Artico ./. Italien, dom 1980-05-13
Imbrioscia ./. Schweiz, dom 1993-11-24
Cuscani ./. U K, dom 2002-09-24 (jfr nr 9/02)
Kamasinski ./. Österrike, dom 1989-12-19
Daud ./. Portugal, dom 1998-04-21

Examiliotis mot Grekland (nr 2)
(Ansökan nr 28340/02, dom  den 4 maj 2006)
Domen finns endast på franska.

Femårig klagofrist räknades från den dag då dom, utan den tilltalades kännedom om målet, meddelades i hans frånvaro och inte från den dag han fick kännedom om domen och det skedde därmed en kränkning av rätten till domstolsprövning enligt artikel 6.1.

E väckte 1991 en skadeståndstalan mot grekiska staten. Han klagade över att han, p.g.a. misstag som begåtts av en anställd på åklagarmyndigheten och av vissa polismän, inte hade delgetts kallelse att inställa sig inför brottmålsdomstolen och att han hade varit ovetande om att det pågick ett brottmål mot honom. Det var inte förrän i december 1988 när han delgavs underrättelse om fängelsestraffet som han fick veta att brottmålsdomstolen i Korint 1986 hade dömt honom för förskingring till tre månaders fängelse. Förvaltningsdomstolen i Aten avvisade hans skadeståndstalan med hänvisning till att den anförts för sent, eftersom den gällande femårsfristen räknades från den dag då brottmålsdomstolen meddelat sin dom och inte från den dag då E fått kännedom om domen. E överklagade utan framgång. - I Europadomstolen hävdade E att avvisningen av hans skadeståndstalan innebar att han inte fått tillgång till domstolsprövning och en kränkning av artikel 6.1.

Europadomstolen konstaterade att E varit omedveten om dagen för brottmålsdomstolens förhandling på grund av en statlig myndighets försumlighet. Det var därför inte rimligt att begära att E skulle ha väckt talan inom en period som löpte från den dag då domen mot honom meddelades i hans frånvaro när han inte hade någon möjlighet att känna till dagen för förhandlingen. De grekiska domstolarnas tolkning av lagstiftningen hade lagt en skyldighet på E som han inte haft förutsättningar att uppfylla. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kränkning av artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Beles m.fl. ./. Tjeckien, dom 2002-11-12 (jfr nr 10/02)
Golder ./. U K, dom 1975-02-21
Prince Hans Adam II de Liechtenstein ./. Tyskland, dom (GC) 2001-07-12
Brualla Gómez de la Torre ./. Spanien, dom 1997-12-19
Edificaciones March Gallego S.A. ./. Spanien, dom 1998-02-19
Saez Maeso ./. Spanien, dom 2004-11-09 (jfr nr 10/04)
T.P. o. K.M ./. U K, dom (GC) 2001-05-10
Waite o. Kennedy ./. Tyskland, dom (GC) 1999-02-18
Z m.fl. ./. U K, dom (GC) 2001-05-10
Miragall Escolanom.fl. ./. Spanien, dom 2000-01-25
Platakou ./. Grekland, dom 2001-01-11
Société Anonyme » Sotiris et Nikos Koutras ATTEE » ./. Grekland, dom 2000-11-26

Ambruszkiewicz mot Polen
(Ansökan nr 38797/03, dom den 4 maj 2006)
Domen finns endast på franska.

När det inte fanns stöd för att anta att en person skulle rymma och han häktades i avvaktan på att rättegången mot honom genomfördes samt då mindre ingripande åtgärder inte övervägdes, kränktes artikel 5.1 c).

A blev 2002 föremål för en förundersökning p.g.a. att han lämnat falska anklagelser mot vissa lokala polismän och domare till deras överordnade. Han kallades att inställa sig i tingsrätten och häktades i tre månader för att ha hindrat rättegångsförfarandet genom att inte infinna sig igen efter ett avbrott i förhandlingen. Han arresterades den 19 maj 2003 och var frihetsberövad till den 23 juli 2003. Målet mot honom pågår fortfarande i de polska domstolarna. - I Europadomstolen klagade A över att beslutet att häkta honom var godtyckligt och olagligt och han åberopade artikel 5.1 c).

Europadomstolen noterade att det brott som A anklagades för kunde medföra fängelse i två år och att frihetsberövandet därför hade stöd i polsk lag. Genom att beröva A friheten och hålla honom kvar i häkte hade myndigheterna bl. a. hänvisat till behovet av att kunna säkerställa att ett brottmålsförfarande kunde genomföras på rätt sätt och till farhågorna om att A skulle försöka rymma. Domstolen fann emellertid att det var svårt att finna någon bevisning som stödde påstående att A kunde ha rymt. A hade häktats efter den allra första förhandlingen i målet på grund av att han lämnat rättssalen utan tillstånd och varken målets svårighetsgrad eller den eventuella domen kunde ha gjort honom mer benägen att rymma. Dessutom var den aktuella domstolen med hänsyn till frågan i målet särskilt skyldig att handla utan några som helst tecken på opartiskhet. Vidare hade myndigheterna, trots ett antal ansökningar från A:s försvarare, underlåtit att ta ställning till om någon av de mindre ingripande åtgärder som fanns enligt polsk lag hade kunnat tillämpas i stället. Mot den bakgrunden fann domstolen enhälligt att det skett en kränkning av artikel 5.1.

HÄNVISNINGAR
Kurt ./. Turkiet, dom 1998-05-25
Douiyeb ./. Nederländerna, dom (GC) 1999-08-04
K. F. ./. Tyskland, dom 1997-11-27
Baranowski ./. Polen, dom 2000-03-28
Kyprianou ./. Cypern, dom (GC) 2005-12-15 (jfr nr 11/05)
Witold Litwa ./. Polen, dom 2000-04-04

C mot Finland
(Ansökan nr 18249/02, dom den 9 maj 2006)
Domen finns endast på engelska.

När avliden kvinnas kvinnliga partner fick vårdnaden om den avlidnas barn och fadern fråntogs sina föräldrarättigheter utan muntlig förhandling kränktes artikel 8. När han inte heller fick rätt till umgänge med barnen p.g.a. deras uttalade motstånd skedde emellertid inte någon kränkning av nämnda artikel.

C är en brittisk medborgare bosatt i Schweiz. Han var gift med en kvinna från Finland, B, och de hade två barn, en pojke, T, född 1987 och en flicka, A, född 1989. Familjen bodde i Schweiz till 1993 då B tog med sig barnen till Finland, där hon sammanlevde med en kvinnlig partner, L. C ansökte 1994 om skilsmässa och paret träffade en överenskommelse som innebar att modern interimistiskt fick vårdnaden om barnen och att C fick viss umgängesrätt genom tre övervakade besök om året. C hävdade att han i oktober 1994 fick veta att barnens mormor hade gjort en anmälan till socialtjänsten avseende L och då påstått att hon utsatt A för sexuellt övergrepp. Anklagelserna mot L avfärdades senare av domstolarna. I domstol tillerkändes B vårdnaden om barnen och C fick visst umgänge. Det framgår att barnen besökte honom i Schweiz under påsken och sommaren 1997 samt att han träffade dem i Finland två gånger 1998 och tre gånger 1999. B avled den 30 augusti 1999 och både C och L ansökte om vårdnaden om barnen. Barnen hördes två gånger av ett team bestående av en barnpsykiatriker och två psykologer och de uttalade att de ville stanna hos L. A sa att hon ville träffa C ibland när hon själv ville medan T uppgav att C inte var en del av hans familj och att han varken ville träffa honom eller bo med honom i Schweiz. I socialnämndens utlåtande uppgavs att L:s inflytande över barnen hade ökat och att de inte kunde handla emot hennes vilja eftersom de var beroende av henne. Barnen ansågs därför befinna sig i en konflikt, eftersom de inte fick tycka om C. Enligt tingsrätten och hovrätten fick C vårdnaden om barnen och därefter fick C träffa barnen vid endast ett tillfälle 2001. Högsta domstolen ändrade emellertid underinstansernas domar och gav L vårdnaden om barnen samt undanröjde C:s umgängesrätt. - I Europadomstolen klagade C över Högsta domstolens beslut och förfarandet där, över att han inte fått träffa barnen tillräckligt medan förfarandet pågick och över att det inte fattats beslut om han skulle få träffa dem därefter.

Europadomstolen noterade att den i likhet med parterna ansåg att beslutet att vägra C vårdnad om sina barn innebar ett intrång i hans rätt till respekt för sitt familjeliv enligt artikel 8.1. Beslutet hade stöd i lag och hade tagits i det legitima syftet att skydda barnens hälsa och moral samt deras rättigheter och friheter. Det återstod därmed att pröva om beslutet varit nödvändigt i ett demokratiskt samhälle och domstolen måste därvid bedöma om de skäl som anförts för att berättiga åtgärden, i ljuset av målet som helhet, var relevanta och tillräckliga i den mening som avses i artikel 8.2. Domstolen kunde dock inte sätta sig själv i de nationella myndigheternas ställe och noterade att myndigheterna när det gäller barns vårdnad har ett stort utrymme för sina bedömningar. När det gäller att väga barnets intresse mot föräldrarnas skall särskild hänsyn tas till intresset av barnets bästa och detta kan ta över föräldrarnas intressen. Domstolen erinrade om att vårdnadstvisten stod mellan barnens far och L, som varit deras avlidna mors partner och med vilken barnen levt sedan 1993. Även om man måste fästa särskild vikt vid faderns rättigheter kunde domstolen konstatera att den aktuella tvisten följde i spåren av en bitter strid mellan barnens föräldrar om vårdnaden som barnen inte kunde vara opåverkade av. Det var därför helt i linje med principen om barnens bästa att de finska domstolarna undersökte om det var bäst att barnen stannade hos L. Trots att striden mellan de vuxna satt sina spår på barnen hade domstolarna inte på något sätt kunnat konstatera att C inte var lämplig som far eller att han inte kunde tillgodose barnens behov eller att han inte skulle sätta deras intresse i främsta rummet. Umgänget mellan C och barnen hade i stort sett fungerat bra t.o.m. 1999 och förhållandet dem emellan hade varit gott. Vid besluten i de lägre instanserna att ge C vårdnaden bedömdes barnens negativa inställning bero på L:s påverkan.

Domstolen fann att Högsta domstolens beslut att ändra vårdnadsbeslutet till L:s fördel stöddes av relevanta skäl, bl.a. barnens uttalade vilja att stanna hos L i Finland. Frågan om barnens vilja hade emellertid redan ingående prövats av de lägre instanserna. Högsta domstolen gav dock deras vilja särskild tyngd utan att beakta andra faktorer som bl.a. faderns rättigheter. I praktiken fick barnen en vetorätt. Högsta domstolen gjorde denna bedömning utan att hålla muntlig förhandling och utan att vidta åtgärder för att klargöra vad en motsatt tolkning av bevisningen skulle innebära eller om barnens intressen skulle skadas i större omfattning genom ett beslut till C:s fördel än genom ett till L:s fördel vilket helt skulle beröva dem kontakten med fadern. Beslutet hade fattats på ett sätt som förståeligt gav C intryck av att L hade tillåtits manipulera barnen och att domstolssystemet oberättigat fråntog honom han föräldraroll. Beslutsprocessen hade således inte förmått upprätthålla en rimlig jämvikt mellan de olika intressena. Domstolen fann därför enhälligt att det skett en kräkning av artikel 8.

När det gällde frågan om umgänge, noterade domstolen att även om staterna har ett stort utrymme för sina bedömningar när det gäller vårdnad, så bör ytterligare begränsningar av en förälders rättigheter, t.ex. när det gäller umgänge, ske mer restriktivt för att inte banden mellan barnet och föräldern skall bli ytterligare beskurna. C hade i hovrätten inte framställt något särskilt yrkande. Vid den tidpunkten vägrade barnen att träffa sin far ensam och C  motsatte sig varje förslag att L skulle vara närvarande. C tycktes ha uppfattningen att domstolarna ex officio skulle vidta åtgärder för att umgänget mellan honom och barnen skulle kunna fortsätta. Mot den bakgrunden fann domstolen att Högsta domstolens vägran att interimistiskt ge C umgängesrätt kunde anses ha stöd av relevanta  och tillräckliga skäl. C tycktes inte heller i Högsta domstolen ha framställt något yrkande om ett  beslut om umgänge och han hade inte heller gjort någon sådan framställan i domstolarna senare. Mot bakgrund av att barnen fortsatte att motsätta sig umgänge var det också tänkbart att det fanns relevanta och tillräckliga skäl för ett beslut att vägra kontakt. Till dess att domstolarna prövat en ansökan från C är frågan emellertid något spekulativ. Det fanns därför inget som tydde på att de nationella domstolarna brustit när det gällde respekten för C:s familjeliv med avseende på umgänget med barnen. Domstolen fann därför enhälligt att det i detta hänseende inte hade skett någon kränkning av artikel 8 och att det inte var nödvändigt att särskilt pröva klagomålet enligt artikel 6.1.

HÄNVISNINGAR
Hokkanen ./. Finland, dom 1994-09-23
Kutzner ./. Tyskland, dom 2002-02-26 (jfr nr 3/02)
Sahin ./. Tyskland, dom (GC) 2003-07-08 (jfr nr 7/03)
Elsholz ./. Tyskland, dom (GC) 2000-07-13
T.P. o. K.M ./. U K, dom (GC) 2001-05-10
Ignaccolo-Zenide ./. Rumänien, dom 2000-01-25
Nuutinen ./. Finland, dom 2000-06-27
W. ./. U K, dom 1987-07-08

ÅTERKOMMANDE FRÅGOR

Fällande dom och/eller beslag ingrep i yttrandefriheten enligt artikel 10
Roseiro Bento ./. Portugal, 2006-04-18
Raichinov ./. Bulgarien, 2006-04-20
Varli m.fl. ./. Turkiet, 2006-04-27; även artikel 6.1 se nedan
Aydin Tatlav ./. Turkiet, 2006-05-02; även artikel 6.3 b)
Alinak m.fl. ./. Turkiet, 2006-005-04; även artikel 6.1 se nedan
Ergin ./. Turkiet (nr 6), 2006-05-004; även artikel 6.1 se nedan
Stoll ./. Schweiz, 2006-04-25

Se liknande mål i bl.a. nr 3/03, 9/03, 11/03, 4/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06 och 4/06.

Miltär ledamot i turkisk brottmåls- eller säkerhetsdomstol
Tanrikulu m.fl. ./. Turkiet, 2006-04-18; även ”skälig tid”
Celik m.fl.  ./. Turkiet, 2006-04-20
Ibrahim Yayan ./. Turkiet, 2006-04-20
Uzun ./. Turkiet, 2006-04-20
Soner m.fl. ./. Turkiet, 2006-04-27; även artikel 3 (polisvåld) och artikel 13
Varli m.fl. ./. Turkiet, 2006-04-27; även artikel 10, se ovan
Alinak m.fl. ./. Turkiet, 2006-005-04; även artikel 10 se ovan
Ergin ./. Turkiet (nr 6), 2006-05-004; även artikel 10 se ovan

Se liknande mål i bl.a. nr. 9/03, 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06 3/06 och 4/06.

Part inte fått del av handlingar och kontradiktoriskt förfarande i bl.a. kassationsdomstol
Roux ./. Frankrike, 2006-04-25
De Luca ./. Frankrike, 2006-05-02

Se liknande mål i bl.a. 2/03, 9/03, 10/03, 4/04, 7/04, 9/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06 och 4/06.

Lag med retroaktiv verkan/retroaktiv tillämpning
Vezon ./. Frankrike, 2006-04-18
Saint-Adam och Millot ./. Frankrike, 2006-05-02

Se liknande mål i bl.a. nr. 3/06 och 4/06

Rättvis rättegång? - ex. inte fått höra vittnen, jäv, övergrepp i rättssak e.d.
Carta ./. Italien, 2006-04-20; ej kränkning

Se liknande mål i bl.a. nr 2/04, 6/04, 8/05, 10/05, 11/05, 1/06, 3/06 och 4/06.

Otillräcklig, utebliven eller för sent erlagd expropriationsersättning, skadestånd eller annan ersättning - artikel 1 i protokoll nr 1
De Sciscio ./. Italien, 2006-04-20
Kökmen ./. Turkiet, 2006-04-20
Bekir Özdemir ./. Turkiet, 2006-04-25
Çerkez Kaçar ./. Turkiet, 2006-04-25
Halil Kendirci ./. Turkiet, 2006-04-25
Ibrahim Halil Yigit ./. Turkiet, 2006-04-25
Özdemir and Others ./. Turkiet, 2006-04-25
Nosovets ./. Ukraina, 2006-04-26; även artikel 13
Zubko m.fl. ./. Ukraina, 2006-04-26; även artikel 6.1

Se liknande mål i bl.a. 10/03, 11/03, 1/04, 4/04, 5/04, 6/04, 7/04, 8/04, 9/04, 10/04, 2/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06 och 4/06.

Bristande eller underlåten verkställighet av domar
Lungu ./. Moldavien, 2006-05-09; även artikel 1 i protokoll nr 1

Se liknande mål i bl.a. nr 6/04, 7/04, 8/04, 10/04, 11/04, 1/05, 2/05, 3/05, 4/05, 5/05, 6/05, 7/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06 och 4/06.

Våld från polis/säkerhetspolis i Turkiet m.fl. länder
Soner m.fl. ./. Turkiet, 2006-04-27; även artikel 6.1 oberoende domstol och artikel 13
Akkurt ./. Turkiet, 2006-05-04; även artikel 13
Saygili ./. Turkiet, 2006-05-04

Se liknande mål i bl.a. nr 7/03, 8/03, 10/03, 1/04, 7/04, 8/04, 10/04, 2/05, 4/05, 6/05, 7/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06 och 4/06.

Upphävande av lagakraftvunnen dom/beslut - artikel 6.1
Macovei m.fl. ./. Moldavien, 2006-04-25; även artikel 1 i protokoll nr 1
Zasurtsev ./. Ryssland, 2006-04-27

Se liknande mål i bl.a. nr 6/02, 7/02, 8/02, 9/02, 10/02, 11/02, 1/03, 3/03, 5/03, 6/03, 8/03, 9/03, 11/03, 6/04, 10/04, 1/05, 2/05, 4/05, 8/05, 9/05,10/05, 11/05, 1/06, 3/06 och 4/06.

Turkiet eller annan stat fälld för bristande utredning av dödsfall
Halit Celebi ./. Turkiet, 2006-05-02; även artikel 13
Pereira Henriques ./. Luxemburg, 2006-05-09; även artikel 13
Erdogan m.fl. ./. Turkiet, 2006-04-25; även artikel 2 bristande skydd och artikel 13
Ataman ./. Turkiet, 2006-04-27; även artikel 2 bristande pos. skyldighet och artikel 13

Se liknande mål i bl.a. 3/02, 1/04, 4/04, 5/04, 7/04, 10/04, 11/04, 1/05, 3/05, 4/05, 6/05, 8/05, 9/05, 10/05, 11/05, 1/06, 2/06, 3/06 och 4/06.

Undermåliga förhållanden i fängelse/häkte och/eller tvångsåtgärder i strid mot artikel 3
Kadikis ./. Lettland (nr 2), 2006-05-04; även artikel 13

Se liknande mål i bl.a. nr 8/02, 5/03, 11/04, 2/05, 4/05, 6/05, 9/05, 10/05, 11/05, 2/06 och 4/06.

"SKÄLIG TID"

Under perioden den 18 april - den 9 maj 2006 har domstolen avgjort flera mål avseende frågan om rättegång skett inom skälig tid enligt artikel 6.1, se den 18, 20, 25, 26 och 27 april samt den 3, 4, och 9 maj 2006. När förfarandets längd påverkat en klagandes egendomsrätt och det endast åberopas artikel 1 i protokoll nr 1 redovisas målen under nämnda artikel, se den 25 april. Domstolen har även prövat mål avseende skyndsamhetskraven enligt artikel 5.3 och 5.4, se den 18 och 25 april samt den 4 maj 2006.

ARTIKEL 6.1
18 april
Tariq ./. Tjeckien (75455/01)
Katar m.fl. ./. Turkiet (40994/98); även artikel 5.3
Patta ./. Tjeckien (12605/02)
Zborilová o. Zborilov ./. Tjeckien (32455/02)
Karácsonyi ./. Ungern (37494/02)
Kovac ./. Ungern (37492/02)
Kozák ./. Tjeckien (30940/02); även artikel 13
Metzoa ./. Tjeckien (38194/02); även artikel 13
20 april
Baslik m.fl. ./. Turkiet (35073/97)
Defalque ./. Belgien (37330/02)
Milosevic ./. Makedonien (15056/02)
25 april
László Kocsis ./. Ungern (32763/03)
Keszthelyi ./. Ungern (14966/03)
Zaveczky ./. Ungern (11213/03)
26 april
Casse ./. Luxemburg (40327/02); även artikel 6.3 a) och artikel 13
27 april
Basoukos ./. Grekland (7544/04)
Horomidis ./. Grekland (9874/04)
Koleci ./. Grekland (14309/04)
Kefalas m.fl. ./. Grekland (40051/02)
Inexo ./. Grekland (11720/03) även artikel 13
Antolic ./. Slovenien (27946/02) även artikel 13
Benedejcic o. Tratnik ./. Slovenien (39178/02) även artikel 13
Dakovic ./. Slovenien (32964/02) även artikel 13
Draganovic ./. Slovenien (38310/02) även artikel 13
Dragovan ./. Slovenien (37289/02) även artikel 13
Fonda ./. Slovenien (39137/02) även artikel 13
Gashi ./. Slovenien (37057/02) även artikel 13
Grusovnik ./. Slovenien (38333/02) även artikel 13
Hribar ./. Slovenien (33541/02) även artikel 13
Jesic ./. Slovenien (38341/02) även artikel 13
Kocevar ./. Slovenien (40128/02) även artikel 13
Krajnc ./. Slovenien (27694/02) även artikel 13
Kunstic ./. Slovenien (28922/02) även artikel 13
Mandir ./. Slovenien (40125/02) även artikel 13
Marjan Hribersek ./. Slovenien (36054/02) även artikel 13
Ovnicek ./. Slovenien 33561/02) även artikel 13
Radanovic ./. Slovenien (37296/02) även artikel 13
Radivojevic ./. Slovenien (41511/02) även artikel 13
Rodic ./. Slovenien (38528/02) även artikel 13
Simek Hudomalj ./. Slovenien (38933/02) även artikel 13
Solinc ./. Slovenien (33538/02) även artikel 13
Stropnik ./. Slovenien (39160/02) även artikel 13
Visnjar ./. Slovenien (36550/02) även artikel 13
Zgonjanin ./. Slovenien (35063/02) även artikel 13
3 maj
Vasko Yordanov Dimitrov ./. Bulgarien (50401/99) även artikel 13
4 maj
Shacolas ./. Grekland (47119/99)
Ekdoseis N. Papanikolaou A.E. ./. Grekland (13332/03)
Filippos Mavropoulos - Pan. Zisis O.E. ./. Grekland (27906/04)
Jencová ./. Slovakien (70798/01)
Mantzila ./. Grekland (25536/04) även artikel 13
9 maj
Bogacz ./. Polen (60299/00)

ARTIKEL 1 I PROTOKOLL NR 1
25 april
Machard ./. Frankrike (42928/02)

ARTIKEL 5.3
18 april
Katar m.fl. ./. Turkiet (40994/98); även artikel 6.1
25 april
Golek ./. Polen (31330/02)
Ahmet Mete ./. Turkiet (77649/01)
4 maj
Celejewski ./. Polen (17584/04)
Miskurka ./. Polen (39437/03)
Michta ./. Polen (13425/02) även artikel 8
Dudek ./. Polen (633/03) ej kränkning
Macin ./. Turkiet ((52083/99) även artikel 5.4
Mehmet Ertugrul Yilmaz m.fl. ./. Turkiet (41676/98)
Rüzgar ./. Turkiet (59246/99) även artikel 5.1c)




Senast ändrad: 2011-04-12